Senaste nytt

Senaste nytt

Om nyhetssidan

Jag använder den här sidan främst för att själv komma ihåg intressanta saker som jag hittar i släktforskningen. Det delar jag gärna med mig av.

Hans i Starbo

SläktforskningPosted by Barbro Halvarsson Sun, September 04, 2011 01:52:48

Min väninna och släktforskarkollega Annelie sa att hon börjar tro att det är Hans i Starbo som har befolkat världen! Alla verkar härstamma från honom. Jag fick också upp intresset för Hans i Starbo och upptäckte då att min farmor, farfar, mormor och morfar är alla ättlingar till honom i rakt nedstigande led! Det är inte bara Per Hindrichsson Finne i Snöån som mina far- och morföräldrar härstammar från! Det är anbortfall som heter duga i min släkt.

Nu blev det intressant. Vem var Hans i Starbo egentligen? Att få fram fakta om en person som är född någon gång runt 1430 är svårt. Jag kan inte göra annat än läsa om vad andra forskare kommit fram till och så Wadfors domboksavskrifter förstås.

Norr om Övre Starbo finns flera lämningar efter tidig järnhantering. Vad som menas med tidig, vet jag inte men det borde vara ett par hundra år före 1600-talet. Det har existerat en masugn från "urminnes" fram till 1700-talet vid Starbo nedre hytta. Vår Hans i Starbo bör ha kallat sig för bergsman.

Att Hans familj var rik och inflytelserik i trakten vittnar inte minst sonen Olof Hanssons sigill om. Annars var det bara borgare och prästerskap som hade eget sigill på medeltiden. Olof hade beseglat ett pergamentsbrev år 1518, som jag nu har bild på. Annelie har lyckats komma över en digital kopia.

Av Hans i Starbos fem kända barn är jag släkt i rakt nedstigande led med tre, Olof, Bengt och Ingrid. Det är inte bara Olofs sigill som gör att man drar slutsatsen att familjen var rik. På den här tiden gifte man sig ståndsmässigt, dvs barn till rika bergsmän gifte in sig i andra rika bergsmanssläkter. Dottern Ingrid gifte sig med bergsfogden Lasse Rafvaelsson. Av Västerbergsslagens samlade förmögenhet ägde Lasse själv en tredjedel. Lasses sonson var "rike Widich Hansson" som hade gift sig rikt. Arvet efter svärföräldrarna lär ha varit på 60.000 daler, som Widich lyckades hämta hem.

En dotter till Olof Hansson gifte sig med Godsven Hansson i Hagge. Gustav Vasa skrev ett personligt brev till "Godhe Sven" 1551 och uppmanade honom att tillsammans med "menige bönder" .....upptage och bruke thett sölfberg som ved Bischopsberga ligger..."

Kungens brev till Godsven visar att han var väl underrättad om Godsvens person och företagsamhet. Det förtroende som kungen gav en enskild man av folket tyder på att Godsven hade en ställning som den förmögnaste i socknen. Vid 1571 års förmögenhetsbeskattning var Godsven inte med, han hade dött mellan åren 1564-68 men sonen Lasse Svensson i Hagge redovisar 95 lod silver och detta var hans del av arvet. Han kom närmast fogden i Silvberget som toppade skaran av "silverknapar" och till den kretsen hade Godsven Hansson givetvis hört.

Olof Hanssons sondotter Mertila Andersdotter hade en son Israel Rasmusson i Kolviken, som var riksdagsman och Mertilas syster Anna gifte sig först med knekthövitsman Hans Svenske och sedan med Peder Dollman som var borgare i Stockholm.

När jag läste i Wadfors byalängder över Starbo, var det ett namn som ögonen fastnade på flera gånger innan jag tänkte till över vad jag såg:

2:a biskopen, teologie professorn Jesper Swedberg f 1653 i Uppsala. Gift två gånger, med första hustrun Sara Behm hade han sonen Emanuel Swedenborg. När hustrun dog gifte han om sig med kyrkoherdens dotter i Norrbärke, Sofia Bergia.

Emanuel Swedenborg lät bekant och vid närmare efterforskning så visade det sig att den kände vetenskapsmannen Emanuel Swedenborg hade bott i Starbo!!! Vid den här tiden, i slutet på 1600-talet hade mina anfäder flyttat från Starbo men de hade kusiner som bodde kvar i Nedre Starbo där Emanuels familj också bodde.

Familjen Swedberg som också Emanuel hette innan han blev adlad Swedenborg flyttade sedan till Uppsala.

Jag läste lite om Emanuel Swedenborg och upptäckte då att hans förfäder var av ätten Stierna. Oj, det är min dotters förfäder också! Det måste undersökas och nu har jag sett att min dotter är släkt med, förutom Swedenborg, självaste Barbro Stigsdotter som räddade Gustav Vasa och Georg Stiernhielm som anses vara den svenska skaldekonstens fader. Konstnären Anders Zorn är också en släktmedlem liksom Majoren Daniel Jonsson som finns avbildad i Mora kyrka.

Ja, och Anders Zorn, han är ju även ättling till Hans i Starbo!

Släkforskningen kan ta sig oanade vägar!

Pergamentsbrev från 1518. Ett av sigillen längst ner ägdes av Olof Hansson i Starbo

Vi har varit i Lekeryd!

BesöksmålPosted by Barbro Halvarsson Thu, August 12, 2010 09:03:06

Bakgrunden till besöket i Lekeryd är att Pähr Nilsson som lär vara en av mina gamla anfäder, ska ha varit född här. Med lite god vilja kan jag utläsa i en husförhörslängd för Grangärde att det nog står Lekeryd Småland. Andra forskare har också kommit fram till det eftersom uppgiften finns på internet.

När Pähr dog 1688 hade prästen i Grangärde församling antecknat: "Pähr Nilsson Smålänning wid Helsiön, 102 åhr. Varit Båtsman og med i Stångebroslaget. Begr. 30 Maj 1688".

Pehr hade gift in sig i en synnerligen välbärgad släkt i och med att han äktade Sara Olofsdotter född 1612 i Östansbo, Ludvika. Hon var dotter till Olof Erlandsson som bodde på det hemman man kallade Per Erlands hemman och som sträckte sig från Lyviksbacken ända ner till Haggens sjö. Olofs marker sträckte sig ända till Hällsjön. Olofs far, Erland Algutsson, var den förste att anlägga Gonäs.

Pehr slog sig ihop med vallonen Wellam Beneux och tillsammans bygger de en hytta i Hällsjön. De ville bygga ett imperium. Fyra av Pährs döttrar gifte sig med fyra av Wellams söner.

Jag hade inte några förväntningar alls på Lekeryd. Egentligen ville jag bara åka dit och känna in atmosfären. Jag tycker det är kul att besöka platser där eventuellt mina förfäder bott för längesedan. Och så visste jag att det säljs vida känd glass i Lekeryd.

Vägen mellan Huskvarna och Lekeryd var i sig en upplevelse. Hårnålskurvor uppför ett berg. Stupande bergväggar täckta med nät så att inte stenar ska rulla ner på vägen. Vilket jobb de hade när de sprängde sig genom berget för att göra vägen. När vi närmade oss Lekeryd öppnade sig landskapet över stora fält där det gick ovanligt många kor och betade. Fortfarande i högsta grad levande landsbygd.

En inbjudande skylt välkomnade oss till Lekeryd. Sikte på kyrkan direkt. Den var från 1100-talet. Fantastiskt, jag ser just nu samma byggnad som säkert Pähr också har tittat på för över 400 år sedan! Men tornet har inte han sett, det byggdes 1760. Jag läste när jag kom hem att dopfunten av sandsten är från 1200-talet. Kanske var Pähr döpt där.

Vi gick runt kyrkan och vad fick vi se, om inte en samling med gamla gravstenar. Det är jättebra när man sparar gamla gravstenar när gravarna inte används längre.

En gravsten var tydlig. Nils Svensson död 30 april 1658.

Här är han ju, han som jag letar efter, skojade jag. Lite lustigt tycker jag allt att det är. Pähr Nilssons far hette givetvis Nils i förnamn. Om Pährs far hade varit lika vital som Pähr så hade det kunnat vara han, om han var över 90 år när han dog 1658. Nu tror jag naturligtvis inte att det var Pährs fars gravsten. Jag tror att Pährs far hette Nils Hansson, eftersom Pähr äldsta son hette Hans. Så brukade man döpa barn på den tiden.

Det skulle vara intressant att veta om gamla dokument finns bevarade i Lekeryd. Om man vet om vilka som bodde här på 1500-talet. Det kan ju finnas intresserade hembygdsforskare. Hur ska man få reda på det?

Vi besökte också en mycket trevlig och välskött hembygdsgård. Vi åt mjukglass, en gammaldags våffla med grädde och topping av vit choklad. På hemvägen gick vi upp på utsiktsplatsen och såg solnedgången över Huskvarna, Jönköping och Vättern, det var alldeles fantastiskt vackert.

Per Hansson Nääs 1627-1698

SläktforskningPosted by Barbro Halvarsson Sun, July 18, 2010 12:27:11

Idag är det på dagen 312 år sedan den ”välaktade” och ”den gamle mannen” Päder Hansson Nääs begravdes. Han är en av de mest färgstarka personligheterna i min släkt som jag åtminstone vet om vid dags dato.

En storskojare som det är tveksamt om man egentligen vill vara släkt med. Samtidigt blir det en krydda åt släktforskningen när man kan få reda på detaljer vad en historisk person sysslade med. Per Hansson är min farmors morfars mormors morfars far. Han är även min morfars farmors mormors mormors farfar

Per Hansson föddes 1626 eller 1627 på Näs gård i Norrbärke, föräldrarna var Hans Persson och Karin Nilsdotter. Hans Persson var i sin tur son till Kyrkoherden i Grangärde Petrus Andersson Svärdsjöensis. Karin Nilsdotter var dotter till Bergsfogden Nils Nilsson i Marnäs och hans hustru, Brita Widichsdotter (dotter till ”rike Widich” Hansson). Som prästson och skrivkunnig ägde Hans Persson respekt och förtroende hos befolkningen. Då hans granne Erik Larsson i Simonsbo säljer sin arvedel i Grytnäs, har Hans Persson skrivit köpebrevet åt honom. Han var under många år nämndeman, sexman och fjärdingsman. 1652 och 1655 deltog Hans Persson i riksdagen som bondeståndets talesman. Hans Pedersson på Nääset avled 1684.

Många gånger har jag skänkt Salig Björn Isheden tacksamma tankar, som har lagt ner ett strålande släktforskningsjobb och skrivit många och mycket bra artiklar. Det är tack vare en artikel i Släktforskaren nr 60 1996 som han skrivit som jag kan skriva följande levnadshistoria. Björn skriver om Per Hansson att han verkar ha varit en mycket självsvåldig person som säkert vållade fadern många problem men samtidigt blev ett stöd för honom när han blev gammal.

Vid några tillfälllen bland annat 1660 och 1662 tog Per Hansson upp ärenden i tingsrätten i sin fars ställe, vilket påpekades som olämpligt. 1665 klandrar han sin fars försäljning av arvedelen i Norrvik. 1668 söker han att kvitta ett krav som ställts på hans far genom att lämna gamla kläder.

1649 har han ett oäkta barn med Anna Mattsdotter i Skärsjö, Stora Tuna. Därefter värvas han till soldat vid Västmanlands infanteri och överste Philips regemente. Han gifter sig första gången 1651 med Sara Mattsdotter från Ludvika. Vid giftemålet bosätter han sig i Östansbo som är hans mors arvedel. Där driver han ett gästgiveri.

Per Hanssons morfar Nils Nilsson i Marnäs hade köpt hemmanet 1638 av gamle Per Hansson i Östansbo, som sålde det ur släkten på grund av bötespengar till kronan han inte hade kunnat betala.

Per Hansson (d y) söker senare att lösa ut en morbror, vilket leder till långdragna tvister. En mosterdel löser han 1668 och sin mors arv får han 1676 genom en överlåtelse av fadern.

1655 har han ett oäkta barn med Karin Persdotter i Morgården. Vid denna tid etablerar han sig som borgare i Köping, där han kvarstår till omkring 1659 under namnet Per Hansson Nääs. Sonen Johan tog över gästgiveriet. 1661 gifter han sig för andra gången med Karin Persdotter från Björbo i Norrbärke. 1662 är han gruvfogde i Grangärde men avsätts redan 1664 då han uppmanat allmogen att ej låta väga sitt järn i vågen i Vik.

Det största rabaldret väckte säkert Pers inblandning i "Mor-Hampus" stöldturnéer. Mor-Hampus hette egentligen Hans Larsson och var bosatt i föräldrahemmet Västermoren. Han var för övrigt bror till min mormors farfars farfars farfars mor. Vid en rättegång 1669 berättar Mor-Hampus om en vidlyftig stöldturné han företagit via Nya Kopparberget mot Norge först, men sedan över Stora Tuna, Hedemora, Gävle och till Stockholm, där han med båt tagit sig över till Finland.

Han avslöjar vid förhöret att Per Hansson i Östansbo försett honom med falska pass. Än större sensation blir det när Mor-Hampus avslöjar att han och Per stulit tackjärn i Lernbo och forslat till Hans Perssons gård i Näs - med Hans vetskap! Hans försöker fria sig och sonen från anklagelserna men saken kan bevisas och Per erkänner samtidigt passförfalskningen. Per Hansson gifter sig för tredje gången 1696 med Maria Nilsdotter Pijl från Hjusjö socken. Med åren mildras bedömningen av hans vandel. 1697 nämner häradsrätten honom i ordalagen "välaktad" och "den gamle mannen" Päder Hansson Nääs. Han dör 1698 och begravningen sker den 18 juli.

Sara född 1782

SläktforskningPosted by Barbro Halvarsson Tue, July 06, 2010 12:33:34

Jag har upptäckt ett fel i min forskning på Tildas sida. Riktigt pinsamt faktiskt. Det gäller Jan Fredrik Perssons mor. Sara född 1782. Det har blivit en felläsning där.

Ibland roar jag mig med att söka på olika anors namn på internet för att kolla om någon annan forskar på samma släkt. Jag sökte på Sara Danielsdotter född 1782 och hittade henne på Anbytarforum. Men, hon var gift med en helt annan man än som jag hade. Hade hon varit gift flera gånger?

Jag kollade födelseboken, jo, hon fanns där. Jag tittade i husförhörslängden och hittade Jan Fredrik Persson som barn. Då såg jag det, helt tydligt. Modern hette inte Danielsdotter utan Samuelsdotter! Jag hittade även henne i födelseboken ett par sidor från den förra Sara. Jag sa adjö till en hel radda gamla anor som jag trott jag var släkt med. Jag tackar internet för det och den forskare som delat med sig av sin forskning på Anbytarforum. Plötsligt fick jag en helt ny gren att forska på. Det var riktigt roligt. Jag har så mycket anbortfall i min forskning, dvs. släktmedlemmar har gift sig med varandra, så det blev riktigt roligt att få en ny gren att forska på. I och för sig så upptäckte jag nya släktskap.

Sara är släkt med Lasse Rafvaelsson, det är även min morfar och farmor. Lasse ägde på sin tid själv en tredjedel av Västerbergslagens samlade förmögenhet. Det finns en hel del intressant material som handlar om hans sonson Widich Hansson som kallades "rike Widich".

Läs mer på Jan Granaths blogg

http://slaktforskning.blogspot.com/2009/04/nar-kallorna-sinar-eller-vem-var-hans.html